Jag tycker inte om såna här kvällar som denna, jag är tyvärr med om många, för många när jag sitter i mitt rum helt ensam & mina tankar flyger runt i huvudet som tusen flygplan som krockar & det är så tyst att jag nästan hör mina egna tankar, jag rent ut sagt hatar det! Var man än är så klagar man, när vi är borta hemifrån så älskar vi det, eller (jag iaf) men ändå  klagar man på nåt där också,  & när man är hemma klagar man också, varför blir vi människor aldrig nöjda?

& jag blir så rastlös av och inte göra nåt av med mitt liv, kan inte bara skolan sätta igång så jag får fart på allting igen, så jag börjar göra någonting, gå tillbaka till mina rutiner. Men som sagt det säger jag nu, sen när skolan väl börjar så kommer jag klaga på det, det är så jävla dumt.

& dessutom har jag så ont i mitt hjärta just nu, det svider som jag aldrig trodde att det skulle göra, jag är så jävla svag, så jävla svag är du andrea. Jag förstår inte varför jag är det, har kämpat i flera år nu för att bli stark jag trodde verkligen att jag hade kommit nånstans på vägen, men nej det gör lika ont varje gång, men denna gången hann jag inte tänka, allt bara flög förbi mina ögon, så snabbt gick det. Därför tror jag att det gör mer ont, om vi ser det såhär, "jag fick bara läsa ett kapitel av boken, men jag har 20 kapitel kvar" & jag hade gärna velat "läsa" klart de sidorna,
& jag hade mer än gärna börjat om, kanske till och med börjat från kapitel ett!

Just nu känns allt så tungt bara, jag behöver min tid
min tid för att tänka. Det som gör mig glad just nu
är mina underbara vänner och min mamma
jag älskar er över allt annat, vad skulle jag gjort utan er?

& en sak som gör mig glad är att jag snart ska få träffa amy igen,
& dessutom ska jag åka och hälsa på henne i Paris I April.
Det är inte många månader kvar, fyfan vad det gör mig glad. ♥


Fråga mig aldrig varför jag skriver blogg,
en tegelsten har just trillat ner från min axel.